Reciprocity

Indonesiens förra diktator Suharto är död. Han dog på söndagen, 86 år gammal, efter en tids sjukdom. I 32 år styrde över indonesien men 1998 störtades han efter att folket inte äntligen fått nog av hans korrupta och hänsynslösa politik.

Men hans styre var inte helt utan förtjänster, skriver New York Times. Och det gör mig så jävla arg. Det är som när Natan Shachar på DN skrev om Pinochets fina ekonomiska politik. Det kallas ”Han ledde landet in i ekonomisk stabilitiet” när det borde stå: ”Han tog stora lån av IMF och lät sälja ut alla statliga tillgångar till vrakpriser ” Det står ”Han ökade utländska investeringar” när det borde stå: ”Han kuvade fackföreningar och lät sitt folk slava i sweatshops till världens lägsta löner för utländska klädföretags räkning”.

Suharto ledde ett fattigt land till ruinens brant. Han dödade någonstans mellan 500 000 och 1 000 000 politiska motståndare under sina 32 år vid makten. Hans eget öde blev 15-30 miljarder dollar i personlig förmögenhet enligt FN.

Om ekonomin växer för att folket är rättslösa och de som vågar säga emot dödas är det inte en förmildrande omständighet. Det är tvärt om en skam att det internationella samfundet ser genom fingrarna med sådana otroliga brott mot mänsligheten bara för att det gynnar deras ekonomiska intressen.

Det gör mig beklämd och ledsen att journalister skriver så, bara för att aset råkar vara kapitalist. Det är skamligt och en skymf mot alla och envar som förlorat sina liv eller sina familjer och vänner.

Jag blir nästan sugen på att skriva: Må han brinna i helvetet…

Klicka här om det var intressant så får fler läsa.
Andra bloggar om: Politik, Indonesien, Suharto
Om Suhartos död i Svensk media: DN ,DN2, SvD1, SvD2, SvD3, Aftonbladet

På konflikt:

Akuhujan skriver om samhällhets syn på våldtäkt och dess offer. ”Flickan och skulden” samt ”En riktig våldtäktsman” borde var man läsa. Jag mådde sjukt dåligt av dom böckerna och funderade på vad jag är för läskig typ egentligen. Att vara man är att vara en potentiell våldtäktsman. Inte en insikt man smälter så lätt….

Kim Müller uppmärksammar att det är 90 år sedan finska inbördeskriget, Red Metal om solidaritet, På slutstadium fortsätter debatten, Syrran undrar om män kan vara feminister och Vida Latina om den absurda situation som uppstår när hyror ”marknadsanpassas”