”Norrmännen är ju egentligen den sista Sovjetstaten”, sa en mindre nogräknad minister en gång i tiden. Om det var sant 1999 så är det definitivt inte så längre. ”Norrmännen är ju egentligen den första kapitaliststaten” är ett väl så riktigt påstående, på ett lite annorlunda sätt. I alla fall om man skådar in i framtiden…
Alla stater har tillgångar och skulder. Lägger man ihop dom så får man en så kallad nettoskuld, som för till exempel Sveriges del är negativ, det vill säga; vi har mer tillgångar än skulder. Ett mer passande namn är med andra ord en nettotillgång. (Ingen statsskuld med andra ord om du trodde det) Att en stat har stora nettoskulder är normalfallet. Skulden brukar delas upp i inhemska skulder (t ex statsobligationer där staten lånar av folket) oc Utlandsskulder (Där staten lånar av tex IMF). Nettoskulden varierar från år till år eftersom stater lånar för att parera nedgångar i ekonomin och betalar tillbaka när det är gladare dagar. Den berömda skuldfällan som vi alla i Sverige är hjärtligt vettskrämda för är normalfallet i de flesta länder. Den genomsnittliga statsskulden idag är ungefär 42% av BNP i OECD vilket kan jämföras med de värsta krisåren på nittiotalet då Sverige hade en nettoskuld på 27%. (1)
Idag finns en liten skara rika länder med större tillgångar än skulder. Sverige, Luxemburg, Sydkorea, Finland och så Norge. Norska staten har nettotillgångar på 167% av BNP, mer än något annat land i OECD någonsin haft.
2006 startade den så kallade Statens pensjonsfond i Norge och denna är en fortsättning på Statens petroleumsfond och Folketrygdfondet. Det är en fond som de flesta i Norden känner till och som är en källa till mycket avund bland de andra
länderna. Norge har valt att ackumulera vinsten från sin, av staten kontrollerade, oljeproduktion i denna jättelika fond som i dagsläget har tillgångar på nästan 2000 000 000 000 (två tusen miljarder) norska kronor. Varför gör man på detta vis? Jo det finns flera anledningar men den främsta är att Norge försöker göra sig oljeoberoende redan nu genom att separera off-shoreverksamheten och fastlandsekonomin. Inte för att det går att göra fullt ut men man har ändå lyckats ganska väl. (2) Norges ekonomi går på olja, men skulle den ta slut eller efterfrågan försvinna kommer inte landet skickas tillbaka till stenåldern. Kraftiga prisförändringar på olja eller kurssvängingar upp eller ner mot dollarn ska inte heller dra med sig den totala ekonomin. Därför har Norge valt att ta vinsten från oljan och skicka pengarna utomlands så att investeringarna ska ”kunne vaere til glede for mange generasjoner fremover”
Norge är som ni vet en ganska liten ekonomi och hade Norska staten tagit vinsten och plöjt ner i Norgska företag så hade man antagligen skapat en investeringsbubbla – som slutat i en kris djupare än gropen i Johan Staël von Holsteins haka. Alternativt skulle man kunna förstatliga alla bolag i Norge. Det är också ett alternativ förstås som vi kommer till lite längre fram. Men nu var det inte Sovjetstaten Norge vi skulle tala om.
Som sagt – alla pengar flyttar utomlands. Pensjonsfonden investerar i 42 olika länder och handlar med 31 olika valutor. (3) Mer och mer pengar förs till varje år och Enligt Norges Banks senaste prognoser kommer fondvärdet fördubblas och nå 4 351 300 000 000 NOK 2015. (4) Det är så många nollor att man inte tror att det är sant. Det är ungefär dubbelt så mycket som Sveriges BNP är i dagens värde och växelkurs. Man skulle alltså kunna stänga av Sverige i två år. Inte en vara, inte en tjänst, inte en import eller export och inte en skattekrona. Nada.
Vad får det här för konsekvenser för Norge? Jo. Avkastningen på den här utlandsfonden har varit i snitt 6,6% per år sedan 1998. Det är 290 miljarder om året 2015.
Det är nu man kan börja göra beräkningar på huruvida Norska folket kan sluta arbeta och skapa en permanent tjänarklass av gästarbetare och genom att behålla det relativt höga skattetrycket kan förse alla Norska medborgare (dock ej gästarbetarna) med allt från bostad till sjukvård. Hux flux har varje Norrman blivit kapitalist på riktigt. Man äger produktionsmedlen och lever på räntan. Men detta scenario blir helt orimligt då det är en kollektiv kapitalism där alla äger allt gemensamt men ingen jobbar. Dessutom finns ingen möjlighet för någon medborgare att sko sig mer än någon annan på att vara kapitalist. Eftersom resurserna är jämt fördelade och alla har det lika bra så lever man per definition i en socialistisk utopi – inte i en kapitalistisk stat. Detta fenomen som uppstår där alla är utsugande kapitalister och statssocialister på samma gång döps härmed till Bruntlandparadoxen efter Norges förra statsminister och WHO-chef som sedemera sålt sig till Pepsi Co.(5)
Detta scenario är väl ett av de mindre troliga även om jag, som är från gränsen till Norge, vet att det är där man hamnar tillslut. Som gästarbetare. Kanske är det ändå en möjlig väg att gå…
Troligare är dock följande:
I framtiden jobbar vi alla för Norge!
Tänk dig själv. Du står där på fabriken ute på Hisingen och jobbar vid bandet för en sketen lön till ett bolag som ägs av…. Norska staten. Du tar spårvagnen in till stan efter skiftet och sätter dig ner på en pub vid järntorget och dricker en riktig svensk pilsner – Falcon (ägs av Carlsberg som ägs av Norska staten.) Du kliver in i din lägenhet som du köpt för dyra pengar med ett lån taget i den Danske Bank (som ägs av Norska staten) och sätter dig och tittar på TV3 (som ägs av MTG som ägs av Kinnevik som ägs av Norska staten) . Så fortsätter ditt liv. Är du sur över att nya moderaterna tar en tredjedel av din lön i skatt? Tänk då på att resten tar Norge.
Tror du mig inte? Den 15 november i år var hela svenska börsen värderad till 4013 miljarder SEK. Då skulle norrmännen ha kvar 10% att slänga in i dricks till sin mäklare.
Norge blir den första staten i världen som också är en fulländad kapitalist. Om man ser stater som individer i ett samhälle för att göra det enkelt:
Av dessa tvåhundra stater jobbar alla så att svetten lackar i ett samhälle som kallas jorden. Vissa jobbar mer och andra mindre. De flesta individer har delar som inte jobbar alls (till exempel blindtarmen på Sverige som kan illustreras av Peter Wallenberg och Stefan Persson). Men som hel organism jobbar alla. Alla utom en.
Javisst! Inte är det bara omoraliskt av Norge att göra på detta vis, man förstör miljön också!
Därför föreslår jag följande strategi för Norska staten:
- Sluta producera olja! (Eftersom ni är världens 3:e största exportör efter Ryssland och Saudiarabien skulle ni skicka oljepriset i taket om ni la av vilket skulle skynda på processen att byta till hållbara energikällor)
- Köp upp och förstatliga alla bolag i Norge
- Gör det samma med Sverige när ni ändå är igång
- Riv upp 1905 års beslut om unionsupplösning ensidigt
- Invadera Sverige (Akta er för vårt försvar – Det kanske finns kvar 2015 trots allt (6))
I fyra enkla steg har vi lyckats skapa allt som Rudolf Meidner bara vågade drömma om. Som bonus blir Birger Schlaug och alla gröngölingar sjukt nöjda!
En revolution – sanna mina ord!
Klicka här om det var intressant så får fler läsa!
Klicka här för att dela med dig på Facebook!
Andra bloggar om: Norges världsherravälde, Wall Enberg, Unionen, Oscar II, Gro Harlem Bruntland, Pepsi, Oljekris, OECD och annat lattjo på bloggar.se
De flesta länder i världen minskar sina anslag till till militären. Trots detta ökar de globala militära utgifterna enligt Stockholm International Peace Research Institute (SIPRI). Föga förvånande är det att USA ökar sina militära utgifter med 5% till 529 miljarder USD 2006 eller drygt lika mycket som hela Hollands BNP.
Vad som är lite mer intressant är vilka andra länder som ökar sina utgifter och vilka som köper från vem.
Kina och Indien leder importligan men man hittar fem länder i mellanöstern bland de 10 största vapenimportörerna. Ryssland exporterar vapen till Iran, Syrien, Jemen och Lybien vilket ogillas av USA och som har blåsts upp som kontroversiellt här hemma i media. USA och EU exporterar dock mer vapen både till Israel, Saudiarabien, Turkiet och Förenade Arabemiraten. Kalla kriget må vara över men väst står forfarande mot öst och demarkationslinjen är bara flyttad från Berlin till Bagdad.
Förutom att man bygger upp spänningar i Mellanöstern ser man hur Ryssland och USA/England/Frankrike konsekvent stödjer varandras motparter. Ryssland exporterade 100 000 kalashnikovs tillsammans med stridsflygplan och helikoptrar till Venezuela samt Ubåtar och kryssare till Kina. Samtidigt går lasset med blandade vapen av alla kalibrar till Colombia och Indien från NATO-sidan.
Man kan på allvar börja tala om att man exporterar konflikter. Odemokratiska länder får köpa vapen under förevändningen ”min fiendes fiende är min vän”. På klassiskt manér är man tillbaka i samma läge som på 70- och 80-talet då USA stödde alla som kunde tänkas vara emot kommunismen samtidigt som Sovjet gav alla (som inte var Trotskijster) hjälp att genomföra revolutioner och slå ner demokratiska rörelser.
Det mest hårresande exemplet är som vi alla vet CIAs stöd till Mujaheddin i Afganistan och följderna därav 20 år senare när vältränade och välutrustade talibaner tackade för hjälpen på ett lite anorlunda sätt än man kanske hade räknat med.
I början av november debatterades vapenexporten i FN. Flera Afrikanska stater var mycket positiva till hårdare kontroller men Ryssland, Kina, USA med flera var skeptiska mot det vapenexportsavtal som skulle minska spridningen av vapen till konflikthärdar genom att begränsa försäljning till länder där vapnen lätt kan komma att säljas vidare för att komma runt embargon. I en speciell resolution om att stoppa olaglig vidareförsäljning av handeldvapen och införa hårdare tag mot internationella vapensmugglare röstade 153 för och 1 emot. Denna enda var Amerikas Förenta Stater.
Cirkeln är sluten och ingen verkar ha lärt sig det minsta av historien. Vad som är än mer graverande och skamligt denna gång är att två block som ska föreställa demokratier är de som underblåser det hela, utan att egentligen ha en särskilt stark anledning att känna sig hotade direkt av varandra.
Klicka här om det var intressant så får fler läsa!
Klicka här för att dela med dig på Facebook!
Andra bloggar om: Kapprustning, Ryssland, USA, Vapenexport, Krig och Terrorbalans
Sparat under: Debatt
Ser ni ingen konflikt mellan import från andra sidan jorden och ökade koldioxidutsläpp?
- Jag ser ingen konflikt i detta. Det finns just nu en vurm för det lokala. Men genom att köpa importerade varor ger vi förutsättningar till utveckling och ekonomiska möjligheter för teknik som kan minska utsläppen. I Sverige återplanterar skogsbolagen nya träd för dem som huggs ner. Det är inte för att vara snälla utan för att inte jorden ska förstöras på sikt.
(Tove Lifvendahl, kommunikationschef på Svenskt näringsliv, appropå deras kampanj för att vi ska shoppa mera i jul till DN.se)
Känns väldigt mycket som Miss Teen South Carolina
Själv ska jag köpa en get till en bonde eller kanske 250 kondomer till Uganda – för helt ärligt, har vi inte redan det mesta vi behöver? Här och här har du lite bra julklappstips som gör någon verklig nytta!
Klicka här om det var intressant så får fler läsa!
Klicka här för att dela med dig på Facebook!
Andra bloggar om: Jul, Julklappar, konsumtionssamhället och Svenskt näringsliv men ännu hellre om välgörenhet och bistånd
Sparat under: Debatt
Nu var det ungefär en månad sen Naoimi Kleins bok Chockdoktrinen kom ut på svenska. ”En av decenniets viktigaste böcker” trodde DN. ”I ett slag vrider den hela samhällsdiskussionen” tyckte Aftonbladet. Vad Johan Norberg tror – Ja det vet vi inte än, men det kan nog sätta fart på debatten eftersom den ena verkar dra den andre på klassiskt action-reaction-manér (se här, för otroligt för att vara sant)
Vad jag tror är att denna digra lunta på 430 sidor kommer att gå till historien som decenniets platta fall. Det har bloggats mer om den innan än efter den kom. De flesta bloggare har inte läst den utan recenserar andras recensioner. Färväntningarna var skyhöga men effekten ringa. Varför? Den är tjock, jobbig att läsa och helt enkelt en bok som tagit principen ”repetition är kunskaps moder” ett steg för långt. Varje kapitel är mer av samma sak. Chile, Argentina, Boliva, Polen, Ryssland, Indonesien, Kina, Irak, ja till och med Maldiverna kommer med. I varje del trummas samma budskap in; Storföretagen är onda och trampar på dom små. Jag säger inte att hon har fel. Jag säger bara att det blir lite tjatigt.
Får man såga den här boken från vänster? Det kanske man inte får… Var inte det här boken som skulle vända opinionen, som skulle öppna ögonen på folk? Var inte detta startskottet för en bättre och mer solidarisk värld? Jag tror att det finns böcker som kan förändra världen. Bibeln, Manifestet, Nationernas välstånd, Mein Kampf, you name it. Men tyvärr tror jag inte att den här boken kvalar in. Anledningen till detta är mycket enkel. Jag tror inte att tillräckligt många i dagens samhälle är tillräckligt inresserade, eller jo förresten, det är dom, men man har helt enkelt inte tid. Du som har hittat den här bloggen och orkat läsa ända hit (300 ord), hur många gånger har du klickat på uppdateraknappen på DN.se idag? Snabbt ska det gå och kort ska det va. Du är intresserad av samhällsdebatten men inte fasen orkar du läsa en bok på flera hundra sidor? Speciellt när du redan ”vet” vad den handlar om och vad du kommer tycka om den. Boken kommer frälsa de redan frälsta och är inte tillräckligt bra i analysen för att omvända sina motståndare. Dom som inte är hjärtligt intresserade kommer inte att läsa den. Jag kan i ärlighetens namn inte komma på en enda bok de senaste 10 åren som fundamentalt förändrat samhällsdebatten. Däremot vet jag en powerpointpresentation som har gjort det ganska nyligen…
Nu börjar nästan jag bli lite långrandig. Så jag ska koka ner vad jag tycker för dig som inte orkar läsa så långa texter…
Boken är bra och viktig i sitt innehåll! Läs den och du får garanterat mer insikter och/eller åsikter om allt hemskt som hittats på i demokratins och frihetens namn (läs rovdriftskapitalism). Det är både chockande och upprörande att läsa vad hon skriver och man blir jävligt illa berörd emellanåt. Det kan man inte ta ifrån boken oavsett vem man är. Sen kanske du inte håller med henne, men då har du fått en smula allmänbildning på köpet.
Men om du nu inte kan förmå varken dig själv eller dina polare att läsa den. Vad göra? Jag har lagt upp en plan som gör dig lika smart på 3 timmar med en påse chips i näven som två veckors ångest under sänglampan.
Hyr, köp eller streama The Corporation av Mark Achbar et al. (Köp och stöd!)
Den tar upp ungefär samma saker som no logo och dessutom är Naoimi, Noam, Michael och Milton med. Mycket, mycket underhållande med högt utbildningsvärde. Bonus-DVD med massor av gött på köpet.- Se Farenheit 911 av Michael Moore
Det har du troligen redan gjort men det var ett tag sen eller hur? Den handlar om lite allt möjligt, Irak, Halliburton, Bush etc…
Sådär: Nu har du fått med det mesta av vad som avhandlas i boken. Men Jag kan ju inte sluta här. Det finns en lång lista av filmer du borde se. Här har du top 5 att börja med!
- The Yes Men (2003)
- This Is What Democracy Looks Like (2000)
- Orwell Rolls in His Grave (2004)
- Control Room (2004)
- McLible (2005)
Naomi Klien har valt fel medium, inte fel åsikter – så enkelt är det!
PS. Mycket av det hon skriver om och kritiserar i boken handlar om skeenden som Jeffery Sachs har varit inblandad i. Han har sent om sider blivit någon slags självutnämnd världsförbättrare och skrivit en bok som heter The End of Poverty: Economic Possibilities for Our Time. Gamle Bono från U2 ser honom som sin Guru #1 och har skrivit förordet. (Köp en röd I-pod och rädda världen – Starkt jobbat Bono! ) Jag håller på att läsa den och tänkte komma med någon slags jämförelse här på bloggen när jag har tid. Återkom gärna då.
Klicka här om det var intressant så får fler läsa!
Klicka här för att dela med dig på Facebook!
Andra bloggar om: Chockdoktrinen, Naomi Klein, Kapitalism, Jeffery Sachs, Timbro, Johan Norberg, Politik, Böcker
Sparat under: Utrikespolitik
Freden, eller ska vi säga fredsplanerna, blev inte långvariga.
Samma dag som George Bush annonserar att han ska åka till mellanöstern för att pusha på freden meddelar Israels bostadsminister att man planerar 307 nya bostäder i en bosättning i östra Jerusalem.
George Bush har inte varit i Israel sen 1998 då han var Guvernör för Texas. Vad gjorde han då? Jo han besökte vapenfabriker, tittade på anti-ballistiska missiler och försvarsanläggningar. Runtvallad av Likudpartiet… Men nu ska han alltså mäkla fred.
Palestinerna tycker att utbyggnaden av bosättningarna är ett svek och ett brott mot Annapolisöverenskommelsen från förra veckan. Israel svarar med att överenskommelsen inte gäller Jerusalem.
Saeb Erekat, Palestinernas chefsförhandlare säger att bosättningarna är det enskilt största hotet mot fred och det är bara att hålla med honom. Detta verkar dock inte stoppa den Israeliska staten. Jag tror i ärlighetens namn inte att de vill ha fred. De är bara för beroende av USA för att inte kunna bidka George Bush nu när han försöker leka statsman.
Vägkartan för fred som undertecknades förra veckan säger att Israel ska dra tillbaka sig från sina mest avlägsna bosättningar och sluta utvidga dom som redan finns. Verkar som att planen är en annan. Läs även mitt förra inlägg om rekryteringsrundan i Tyskland här
Klicka här om det var intressant så får fler läsa!
Klicka här för att dela med dig på Facebook!
Andra bloggar om: Politik, Palestina, Israel, Ehud Olmert, Fred, Bosättningar eller George Bush
Sparat under: Utrikespolitik
Det verkar vara svårt att få igenom konstitutioner på demokratisk väg nu för tiden… I europa gick det inte, och igår blev det tummen ner för Chavez i Venezuela. Ska det göras får man göra som i Azerbadjan. Där röstade 97% för en ny konstitution 2002. Men då använde man ungefär samma taktik som i Ryssland..
Vad beror detta på? Varför är stora steg svåra att få igenom?
Det enkla svaret är att ju större reformer blir desto mer finns det att skjuta in sig på från oppositionen. Eftersom det är enormt svårt för en enskild person att se helheten i en stor process som växt fram under en lång tid är inte förslaget starkare än sin svagaste länk.
Igår i Venezuela var det framför allt förslaget att presidenten ska kunna bli omvald hur många gånger som helst som oroade folk. Andra delar om äganderätt och homosexuellas rättigheter spelade naturligtvis en roll där katolska kyrkan och storföretagen utgör grunden för oppositionen.
Jag tycker att man kan se vissa likheter mellan valet igår och venezuela och valet till riksdagen i Sverige 2006. Det hela handlar primärt om personen vid makten och inte om den förda politiken. Jag tror att det är sunt att människor är skeptiska mot ledare som visar på maktfullkomliga tendenser. Tyvärr missar man ofta politiken bakom personen.
Chavez föll på sitt eget grepp igår. Personkulten runt honom har tagit honom dit han är idag, men det kan också bli början på hans fall. ”En röst mot konstitutionen är en röst mot Chavez”. Det är hans egna ord och dom kan han få äta upp ett bra tag framöver.
Klicka här om det var intressant så får fler läsa!
Klicka här för att dela med dig på Facebook!
Andra bloggar om: Politik, Utrikespolitik, Chavez, Venezuela, Putin, Ryssland, Val, Demokrati, Konstitutioner
