Sparat under: Uncategorized
Riksdag och departement rapporterar att invandrare från och med nu ska få en personlig lots som ska integrera dom i samhället. Det ska vara privata företag som får del av ansvaret och betalt beroende på hur väl de lyckas. Det kan väl anses vara ett fall framåt att man involverar andra privata företag än Securitas, Svensk Bevakningstjänst och G4S i att lösa integrationen, eller…?
Prestationsbaserade ersättningssystem mot enkla styrkort i komplexa frågor. Har vi sett det förrut?
Just nu:
På konflikt: Kim Müller
Dagens konflikt: Mia Sand
Om två veckor håller Irland folkomröstning i frågan om Lissabonfördraget. Det får vi inte göra i Sverige, men vem hade kunnat hoppas på det? När håglösheten har spritt sig i vänstern sätts hoppet till att den gröna ön ska fälla hela skiten, precis som Nederländerna och Frankrike gjorde med Konstitutionen.
Är det då inte ödets ironi att det enda etablerade partiet på Irland som kampanjar mot fördraget är Sinn Fein, och till råga på allt är deras anledning att ”Lissabonfördraget kommer tvinga på Irland en skatteharmonisering”. Ja det är vi på vänsterkanten rädda för också. Sinn Fein är oroliga för att Irland inte ska få ha kvar sin låga bolagsskatt, inte tvärt om…
Vårt sista halmstrå i kampen mot en total nedgång i det marknadsekonomiska träsket som kallas Lissabonfördraget är ett Nationalistiskt parti från Irland som vurmar för låga bolagsskatter.
Var är världen på väg?
————————————————
Mer helgläsning:
Läs på konfliktbloggarna: Jordränta, Syrran, Petter, Mllstrm, Slutstadium, Autonoma Kärnan
Dessutom: Läs Petter på Dagens konflikt om LO
Sparat under: Uncategorized | Etiketter: dagens konflikt, tankesmedjan konflikt
Dagens Konflikt har sett dagens ljus.
Dagens Konflikt är en nättidning, från Tankesmedjan Konflikt, som samlar en bred och ifrågasättande vänster. Här kan du att ta del av initierade analyser, essäer, upprop och debattartiklar med fokus på arbetarklassens liv och verklighet i dagens Sverige. Här ryms tankar och åsikter om vad arbetarrörelsen och vänstern gör för att flytta fram sina positioner men också vad näringslivet och högern gör för att krympa vår möjlighet att leva värdiga liv.
Här kommer du läsa Kristina Lindquist, Petter Nilsson, Herman Geijer, Vidar Egnér, Martin Hofverberg, Johan Frick, Theo Bodin, Mia Sand och många andra. Du kommer läsa om avgiftstryck, feminism, facklig organisering, rasism och postpolitik. Vi kommer närma oss olika ämnen och på vitt skilda sätt. Men den gemensamma nämnaren kommer vara just konflikten.
Sparat under: Uncategorized
Då var turerna kring Scanias framtid över i och med att Investor säljer sina aktier till Volkswagen. Trodde du ja.
Det är nämligen så att samma dag så ger Porsches styrelse grönt ljus för att köpa majoriteten av aktierna i VW. Det är nästan för tragikomiskt för att vara sant. Alla oroar sig över vad som ska hända nu när VW tar över, men det är ingenting mot vad som komma skall. Scania kommer inom ett år eller så vara i händerna på Dr Wendelin Wiedeking, Porsches VD. Och den gubben vet vi alla vad han går för… Här har du ett smakprov:
När Dr Wendelin kom till porsche tog han med sig ett gäng konsulter från Japanska Toyota. Sen började han sin omstrukturering av företaget. Enligt modellen ”En trappa sopas bäst uppifrån” sparkade han 35% av alla chefer och 95% av alla säljare och marknadsföringsmänniskor. Sen dess har produktionen av bilar ökat från 14,000 per år till omkring 70,000 samtidigt som antalet anställda har ökat från 6,300 till 11,000. Arbetarna har tyngre ackord och förväntas vara flexibla i hur mycket dom ska arbeta. I utbyte har dom bättre timlöner men kan när som helst kallas in till övertidsarbete eller helt enkelt inte få jobba alls.
Fackbasen på Porsche, Uwe Hück, beskriver sin VD på ett träffande, men kanske mindre smickrande sätt än finansjournalisterna på the Wallstreet journal. ”Han [Weideking] är så snål, att på andre advent tänder han ett ljus och ställer sig framför spegeln.”
Idag är Porsche världens mest lönsamma bilföretag och det är inte konstigt att dom kan köpa VW som inte ”lever upp till marknadens krav på lönsamhet”.
Kära Scaniaarbetare!
Det spelar ingen roll vad Volksvagens VD säger. Han är snart historia i alla fall. Du kan se dig om efter ett nytt jobb redan nu. Dr Wiedeking är här med die endgültige lösung.
Klicka här för att dela med dig på Facebook.
Läs mer om Wendelin Wiedeking, Porsche, Volkswagen, Scania, Investor, motor, Bilar, Lastbilar, Tyskland, Facket och om de Största varslen genom tiderna
På konflikt: Vida Latina om upptrappning mellan Ecuador och Colombia, Marcusen är tillbaka efter en lång tids tystnad och han är argare än på länge. Läs även Redundans
Sedan den morddömde läkarstudenten kom in på KI har det förts en debatt om lämpligheten att dömda brottslingar läser på vissa universitetsprogram. Min grundinställning i frågan är att utbildning ska vara öppen för alla oavsett bakgrund och att en högskoleutbildning först och främst leder till en akademisk examen, oavsett hur yrkesinriktad den är. Därför bör ingen förvägras en högskoleutbildning oavsett bakgrund. Det är sedan upp till arbetslivet att avgöra lämpligheten och där kan jag tänka mig lagstiftning.
Men nu har det alltså hänt. Ett litet men till synes obetydligt steg har tagits på vägen utan att det vållat någon uppmärksamhet.
Förra veckan klubbade riksdagen igenom en lag som utökar gruppen som ska kontrolleras mot belastningsregistret. Det handlar om personal som jobbar med barn och lagstiftaren har valt att utöka gruppen att innefatta lärarstudenter, det rapporterar Riksdag & Departement i sin nätupplaga.
Vad innebär då detta? Kommer studenter som läst 2 år på lärarutbildningen att sparkas ut? Ja, om man ska följa lagen. Men då står högskolelagen och högskoleförordningen mot denna nya lag. Studenter kan inte förvägras utbildning om de redan är i systemet. Följden kommer att bli att registerutdrag måste krävas vid antagning. Man kanske ska lägga till en kryssruta på studera.nu där man får kryssa i om man är pedofil eller inte? Skämt å sido; enligt den nuvarande lagen om personer som arbetar med barn får man inte kräva utdrag innan man erbjudit anställning. Ska det samma gälla antagna studenter? I sådana fall står antagningsbeskedet, som är ett beslut som är näst omäjligt att upphäva, mot den nya lagen.
Lagstiftaren har tänkt, eller inte tänkt och skapat ett problem som kommer få oanade konsekvenser och kanske även leda till större problem än det man försöker komma åt. Ska man stänga Sveriges största utbildningsprogram för alla som har dömts för sexualbrott, grova våldsbrott eller barnpornografibrott? Lagen ska skydda barnen, men vad händer om en person, som dömts och sonat sitt brott vill läsa till lärare för att han eller hon vill jobba med vuxenutbildning? För att ta ut en examen krävs praktik och den kan man inte längre få som dömd brottsling.
Var ska detta sluta? Fler kontroller och utspärrningar? Vilka utbildnigar ska kommer att innefattas? Snart kommer halva högskolesektorn vara stängd för före detta brottslingar. Skapar vi ett samhälle där man förnekas en andra chans i livet?
Är det någon annan som tycker att det är något galet som är på väg att hända? Var är lärarfacken? Var är högskolesektorn? Det krävs en debatt och inte bara en massa oreflekterad lagstiftning!
Klicka här om det var intressant
Klicka här för att dela med dig på Facebook!
På konflikt: Petter Partikulärt, Redundans, Under täcket, Slutstadium, Akuhujan, Vida Latina, Kim Müller
Andra bloggar om lärarutbildningen, högskola, universitet, pedofiler, högre utbildning, Riksdagen, Regeringen, lagar eller Politik
Sparat under: Utrikespolitik
Just nu råder det Amerikafeber i världen, vem har kunnat undgå detta? Blir det Hillary eller Obama? Vad händer på Republikansidan? Men vem bryr sig, dom har ju ingen chans ändå. Eller? Den som gillar storstilad dramatik håller tummarna för att Michael Bloomberg ska kasta sig in som partilös vilde mitt i alltihopa och sopa banan med de båda andra i ett rafflande triangeldrama. All denna uppståndelse finns naturligtvis naturliga skäl. USA har en stor påverkan på oss i Europa, inte minst ekonomiskt och sen är det en jäkligt bra show också!
Men proportionerna är lite förvrängda, speciellt i ljuset av en mycket viktigare händelse för oss här hemma. För Sverige är USA ekonomiskt sett inte mycket viktigare än Norge och definitivt inte viktigare än Tyskland – den i särklass största marknaden för svenska exportvaror. Politiskt sett är inte USA heller så väldans intressant för Sverige och än mindre är så fallet tvärt om. Jag menar, ett stabilt, halvsocialistiskt land vid världens ände utan större betydelse ligger långt under den amerikanska politiska radarn oavsett om Fredrik Reinfeldt gillar Obama eller inte. Och nu när den store hegemonen är på dekis och en ny reser sig i Öst, vadan denna uppståndelse för fjolårets modellnation i Sverige, vi som är så tredkänsliga med H&M och HDTV och allt? Om man antar att OS i Peking inte kommer leda till fria val i Kina till nästa sommar borde alla politikintresserades blickar istället riktas mot London, Berlin, Bryssel och Paris. För det är där det händer de närmaste 18 månaderna. Två viktiga val, varav det första får plats i detta blogginlägg.
Enligt Lissabonfördraget från i December ska Europeiska ministerrådet ha en president på 2,5-årsmandat från och med nästa vinter. Med andra ord ska EU – världens största ekonomi – få sin första president om mindre än ett år och han eller hon blir inte ens folkvald. Just nu lutar det åt att denna president heter Tony Blair.
Samme Tony var i Frankrike för en knapp månad sen och hälsade på sin nyfunne vän Nicholas Sarkozy på densammes partikongress. Då höll den förre brittiska premiärministern (numera bankkonsult, jmf G Persson et al 2007) ett långt anförande – på franska – till den församlade skaran tills tungan blev brun och den franska presidenten var inte sen att backa upp Blair i hans inofficiella kandidatur till presidentposten.
Vem är då Blair? Utan att göra en djupare analys av hans politik kan man väl säga att han och hans idé om new labour är ungefär som Fredrik Reinfeldt och Nya Moderaterna men inkommen genom vänsterdörren och istället för ett högerspöke som Göran Hägglund i släptåg har man en och annan Ohly med foten i dörrglipan in till finrummet.
Men framför allt är Tony inte höger. Eller vänster. Han är framåt. Tony tycker att skiljelinjen i politiken går mellan de som tittar framåt (good) och de som tittar bakåt (bad). Han har genom att införa en zäta-axel i politiken helt enkelt lyckats slå två flugor i en smäll, nämligen att kasta av sig historiens ok och dekonstruera klasskampen på en gång. Postmodernare politiker kan man leta efter med ljus och lykta, men det är oerhört fördelaktigt om man ska bli President i Europas förenade studentkårer.
Tony personifierar den nya mittenpolitiken. Personifierar är ett mycket bra ord i sammanhanget för fokus ligger på personen och inte på någon slags ideologi. Men att personifiera innebär inte ens längre att vara ett föredöme eller ideal eller budbärare för en ideologi, utan nu är det att vara unisex-one-size-fits-all-politiker ända in i märgen. Och det är Tony.
Det vore djupt olyckligt om vi fick en bred mittenpolitiker som president. Bred politik = Ingen polemik = Ingen dynamik (eller dialektik heller för den som är marxist). Det kommer inte bli framåt för fem öre om vi väljer Tony. Inte bakåt heller. Det kommer bli som det är idag med en behaglig glidning ditåt mark(nad)en lutar.
Carpe diem Tony och lycka till! Du kan glömma min röst, fast jag får ju ändå inte rösta så det skiter du väl högaktningsfullt i.
Om du tycker att EU-val (glöm inte parlamentsvalet 09) är viktiga och att fler borde uppmärksamms tycker jag att du ska klicka här så får fler läsa det här inlägget på intressant.se
Klicka här för att dela med dig på Facebook!
På Konflikt: Slutstadium snittar två inlägg om dagen, Kim Müller, Red Metal, Vida Latina, Syrran och Akuhujan skriver lika intresseväckande som alltid. Konfliktbloggare – Alltid läsvärda- alltid från vänster. konflikt.wordpress.com
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Tony Blair, Nicholas Sarkozy, Fredrik Reinfeldt, EU, USA, Europa, Presidentvalet, Demokrati eller Mittenpolitik
Sparat under: Utrikespolitik
Indonesiens förra diktator Suharto är död. Han dog på söndagen, 86 år gammal, efter en tids sjukdom. I 32 år styrde över indonesien men 1998 störtades han efter att folket inte äntligen fått nog av hans korrupta och hänsynslösa politik.
Men hans styre var inte helt utan förtjänster, skriver New York Times. Och det gör mig så jävla arg. Det är som när Natan Shachar på DN skrev om Pinochets fina ekonomiska politik. Det kallas ”Han ledde landet in i ekonomisk stabilitiet” när det borde stå: ”Han tog stora lån av IMF och lät sälja ut alla statliga tillgångar till vrakpriser ” Det står ”Han ökade utländska investeringar” när det borde stå: ”Han kuvade fackföreningar och lät sitt folk slava i sweatshops till världens lägsta löner för utländska klädföretags räkning”.
Suharto ledde ett fattigt land till ruinens brant. Han dödade någonstans mellan 500 000 och 1 000 000 politiska motståndare under sina 32 år vid makten. Hans eget öde blev 15-30 miljarder dollar i personlig förmögenhet enligt FN.
Om ekonomin växer för att folket är rättslösa och de som vågar säga emot dödas är det inte en förmildrande omständighet. Det är tvärt om en skam att det internationella samfundet ser genom fingrarna med sådana otroliga brott mot mänsligheten bara för att det gynnar deras ekonomiska intressen.
Det gör mig beklämd och ledsen att journalister skriver så, bara för att aset råkar vara kapitalist. Det är skamligt och en skymf mot alla och envar som förlorat sina liv eller sina familjer och vänner.
Jag blir nästan sugen på att skriva: Må han brinna i helvetet…
Klicka här om det var intressant så får fler läsa.
Andra bloggar om: Politik, Indonesien, Suharto
Om Suhartos död i Svensk media: DN ,DN2, SvD1, SvD2, SvD3, Aftonbladet
På konflikt:
Akuhujan skriver om samhällhets syn på våldtäkt och dess offer. ”Flickan och skulden” samt ”En riktig våldtäktsman” borde var man läsa. Jag mådde sjukt dåligt av dom böckerna och funderade på vad jag är för läskig typ egentligen. Att vara man är att vara en potentiell våldtäktsman. Inte en insikt man smälter så lätt….
Kim Müller uppmärksammar att det är 90 år sedan finska inbördeskriget, Red Metal om solidaritet, På slutstadium fortsätter debatten, Syrran undrar om män kan vara feminister och Vida Latina om den absurda situation som uppstår när hyror ”marknadsanpassas”
Sparat under: Debatt
2008 kommer att bli en dyr affär för svenska folket. Medan Bolåneinstitut efter bolåneinstitut går omkull världen över som Northern Rock i England och nu senast igår Hypo Real Estate i Tyskland är det bara en tidsfråga innan verkligheten hinner ifatt oss i Sverige också. De flesta länder i världen börjar skruva ner sina förväntningar för det kommande året och kapitalismen visar än en gång sin oförmåga att hantera sin starkast inneboende drivkraft; jakten på större vinster.
Det är det faktum att banker och bolåneinstitut, börshajar och fastighetsmäklare i sin ständiga jakt efter mer pengar och större vinster hela tiden förflyttar gränsen för vad som är hållbart framåt och uppåt. Trots att de är väl medvetna om att där finns bara en sol som bränner vingarna.
Det är girigheten som gjort tiotusentals personer som inte borde ha fått ett lån till husägare. Det är jakten på högre arvoden som skapat lockpriser, riggade budgivningar och familjer i lånefällan på bristningsgränsen av vad de klarar av. Det är spekulation i osäkra bolån som fått hedgefonder att gå bankrutt och miljarder i besparingar och pensioner att gå upp i rök. Inte undra på att folk flyr börsen. Dels är den oberäknelig och dels har man inga pengar kvar när amorteringen äter upp halva lönen.
Nu har korthuset börjat att rasa. Hittills har det sköra bygget stått emot skakningarna men nu börjar det på riktigt. Det kommer att rasa av en enda enkel andledning. Alla vet att det kommer rasa. Kapitalismens käpphäst nummer zwei: Den självuppfyllande profetian. Ingen tror längre på stigande huspriser. Ingen tror på lägre räntor (trots att Bank of England sänkt sina styrräntor fortsätter boräntorna att stiga här på andra sidan kanalen). Ingen tror på högre tillväxt. Men alla tror att det kommer gå åt helvete. Vilket det med största sannolikhet kommer att göra. Och det med besked.
Om vi kan vara överens om detta, då är frågan: Vad ska vi göra sen?
Ska vi
A. Släta över det hela, städa upp efter finansvalparna genom att öppna skatte-kistan, låta vanliga människor gå från hus och hem och sedan sparka igång hela karusellen igen med en riktig stor härlig avreglering av, ska vi slå till med Militären? Ingen i statsförvaltningen verkar vilja ha kvar försvarsmakten och defence är det nya IT som vi brukar säga i Texas.
eller ska vi
B. Inse att kapitalism är en återvändsgränd, att den alltid kommer att gynna de rika och redan etablerade och med jämna mellanrum skapa kraftiga konvulsioner i ekonomin som slår sönder det lilla välstånd som den fattiga delen av befolkningen lyckats tillskansa sig. Och istället för ”omstart” ropa ”revolution” när föreställningen är över?
Detta är inte IT-krashen. Det var mest bara stålar. Nu är det hus och hem som gäller. Det kommer att märkas på ett helt annat sätt och det är 80-talisterna, 70-talisterna och till viss del 60-talisterna som kommer att drabbas hårdast. Det är vi som har topplånen på våra första bostäder. Det är vi som inte har tillsvidareanställningar och som kommer bli ut-LAS-ade. Your soul may belong to Jesus, but your ass belongs to Baltic inkasso.
Trots tragiken i det hela kan vi på vänsterkanten låta detta tillfälle gå oss ur händerna som vi gjorde under 90-talet (jag var knappt född men ändå). Vi måste organisera oss och visa på att systemet som det ser ut idag inte funkar. Greed är inte good utan slutar i kaos. Socialismen måste åter stiga fram som ett trovärdigt alternativ till kapitalismen och denna gång ska det inte bli någon chockterapi för vår del. Men risken är stor att vi står där om ett år med brallorna nere och en Statsminister som säger ”Vi har inte råd”, ”Skatterna ska sänkas för att stimulera ekonomin”, ”flexicurity är räddningen” och ”Vården måste privatiseras”. Därför är planering och förberedelser viktigare än någonsin för att möta hotet.
2009 och 2010 kommer att bli ett gyllene tillfälle för förändring. A eller B? Chockterapi eller Folkets revansch? Det är upp till oss och vi måste börja förbereda oss redan idag. På arbetsplatserna, på universiteten och högskolorna, i skolan och på gatan. För något omval lär det inte bli tal om men det kommer heller inte att krävas. Kampen kommer föras där den egentligen trivs bäst. Och det är inte på helgeandsholmen.
Konflikt: Kim Müller skriver läsvärt om indelning av arbetstagare i lojalitetgrad mot arbetsgivaren. Är du en ambassadör eller är du förlorad? Red Metal berättar att maskande kan vara bra för gruppkänslan och tipsar samtidigt om maska.nu. Syrran uppmärksammar uppmärksammade antirasister i Uppsala medan Slutstadium och en Sd-politiker inte är överens om vad som gör en svensk till en svensk och en terrorist till en terrorist.
Klicka här om det var intressant så får fler läsa!
Klicka här för att dela med dig på Facebook!
Andra bloggar om: Politik, Alliansen, Bolån, räntan, riksbanken, fastighetsmarknaden, sub-prime eller socialism
Sparat under: Debatt
Då var det dags igen!
Nu föreslår man lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam. Samtidigt kontrar reklambranschen med att instifta ett eget råd och hoppas på att det ska förhindra lagstifting.
Vi har hört och sett det förrut. Men minnet är kort hos svenska liberala politiker verkar det som.
Vad hände när näringslivet skulle sköta jämställdheten i bolagsstyrelserna?
Vad hände med näringslivets etiska råd och riktlinjer som kom efter skandia och revisionsskandalerna?
Varför funkar inte Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminerande reklam (ERK) med 20 år i branschen?
I Sverige handlar det om jämställdhet. I andra länder, hör och häpna, har tobaksbolagen skapat egna etiska kommittéer för upplysning till ungdomar om farorna med att röka. I gengäld så lagstiftar inte dessa, oftast fattiga länder, i frågan. Och vad händer? Jo man kommer fram till ganska plumpa kampanjer mot rökning. Vad skulle du göra som rebellisk tonåring om du fick se det här?
Det är inte lika uppenbart i Sverige men ni fattar galoppen. Branschegna kontrollorgan är bara fernissa. Det är till för att man vill undvika lagstiftning. Det handlar om ”the bottom line” och det är att sex säljer.
Klicka här om det var intressant så får fler läsa!
Klicka här för att dela med dig på Facebook!
Andra bloggar om: Politik
Cynismen når nya höjder när marknaden ska försvaras i det nya året. Världsbankens ekonomiska prognos för 2008 innehåller bland annat fortsatt höga världsmarknadspriser på spannmål på grund av att det börjat användas till biobränsle istället för mat. 240 klio majs blir 100 liter etanol eller mat i ett helt år för en person. De kapitalstarka har företräde till varorna som vanligt. Följden antas bli svällande magar och fyllda tankar, för att travestera den gamla scoutvisan.
Men trots att man iskallt räknar med hungersnöd slår banken fast att ingen stat som avreglerat matpriser bör återinföra prisreglering. ”Framgångsrika reformer skulle vara ogjorda och skicka negativa signaler till den privata marknaden” säger man i rapporten. Det känns som vi har hört detta förrut. Fattiga länder ska avreglera hela sin ekonomi och pliktskyldigast skriver man att de rika borde göra samma sak. Det funkar helt enkelt bätttre om den osynliga handen matar folket, menar Världsbanken. Istället för prisreglering och att bygga upp matreserver ska man jobba med finansiella instrument för att ”hedga” [sic] bort problemet. Om inte hedging är att sätta en marknad ur spel så heter jag Paul Potts.
Vad som verkligen borde göras är att vi i OECD-länderna tog vårt ansvar visade vägen. Vi kan inte begära att de fattigaste länderna ska gå i första ledet som kanonmat i det globala reformarbete inom jordbrukssektorn som är essentiellt för någon typ av global rättvisa. Det reformpaket som antogs 2003 leder ingenstans i den här frågan. För vår del handlar det om högre priser på mat och kanske en marginellt ökad arbetslöshet i den ganska lilla del av befolkningen som ägnar sig åt jordbruk. I Afrika innebär en avreglering före vi gjort något åt vår inhumana politik risk för svält och total kollaps av den inhemska matproduktionen. Något som skulle kosta både pengar och liv. Men sen när var ett liv i afrika värt något? EU lägger 53 miljarder Euro på jordbruksstöd medan alla EU-länder tillsammans lyckas uppbåda 47 miljarder i bistånd varje år. Uppenbarligen är vår köttkonsumtion viktigare än att fattiga länders invånare ska få äta sig mätta.
För övrigt är min analys att 2008 blir året då spriten hamnar i fokus. Vin och Sprit kommer att säljas och EU kommer att sitta med skägget i brevlådan i Etanolfrågan klämd mellan rödnästa bönder och arga konsumenter med nyköpta bilar och världens dyraste bränsle. Detta är året då Vladimir Putin blir despot på riktigt och kanske lyckas få ryssarna att sluta dricka rakvatten. Axén Ohlin tar sig ett järn för mycket igen och valfri annan moderat springer hem med barnvagnen. Men, som sagt. Att folk svälter ihjäl i Afrika för att vi bränner deras mat. Det är oklart om det får plats i tidningen när Victoria och Daniel ska gifta sig.
Hela rapporten från världsbanken finns att läsa här
Klicka här om det var intressant så får fler läsa!
Klicka här för att dela med dig på Facebook!
Konflikt: Vida Latina är tillbaka med kommentarer om sydamerika, Slutstadium har kollat sin partitillhörighet och fått ett halvt orimligt resultat, Kim Müller funderar om farliga yrken ger sammansvetsade fackföreningar och stark kåranda som kan användas till både gott och ont. Redundans skriver som vanligt väldigt intressant, denna gång om magasinet NEOs kommande utspel mot ABF.
Andra bloggar om:Politik, Eu, Jordbruksstöd, USA, OECD, Världsbanken, Afrika, Etanol, Sprit, Biobränslen, Miljö och Bistånd
