Reciprocity

Dagens Konflikt har sett dagens ljus.

Dagens Konflikt är en nättidning, från Tankesmedjan Konflikt, som samlar en bred och ifrågasättande vänster. Här kan du att ta del av initierade analyser, essäer, upprop och debattartiklar med fokus på arbetarklassens liv och verklighet i dagens Sverige. Här ryms tankar och åsikter om vad arbetarrörelsen och vänstern gör för att flytta fram sina positioner men också vad näringslivet och högern gör för att krympa vår möjlighet att leva värdiga liv.

Här kommer du läsa Kristina Lindquist, Petter Nilsson, Herman Geijer, Vidar Egnér, Martin Hofverberg, Johan Frick, Theo Bodin, Mia Sand och många andra. Du kommer läsa om avgiftstryck, feminism, facklig organisering, rasism och postpolitik. Vi kommer närma oss olika ämnen och på vitt skilda sätt. Men den gemensamma nämnaren kommer vara just konflikten.

Besök dagens konflikt

Då var turerna kring Scanias framtid över i och med att Investor säljer sina aktier till Volkswagen. Trodde du ja.

Det är nämligen så att samma dag så ger Porsches styrelse grönt ljus för att köpa majoriteten av aktierna i VW. Det är nästan för tragikomiskt för att vara sant. Alla oroar sig över vad som ska hända nu när VW tar över, men det är ingenting mot vad som komma skall.  Scania kommer inom ett år eller så vara i händerna på Dr Wendelin Wiedeking, Porsches VD. Och den gubben vet vi alla vad han går för… Här har du ett smakprov:

När Dr Wendelin kom till porsche tog han med sig ett gäng konsulter från Japanska Toyota. Sen började han sin omstrukturering av företaget. Enligt modellen “En trappa sopas bäst uppifrån” sparkade han 35% av alla chefer och 95% av alla säljare och marknadsföringsmänniskor. Sen dess har produktionen av bilar ökat från 14,000 per år till omkring 70,000 samtidigt som antalet anställda har ökat från 6,300 till 11,000. Arbetarna har tyngre ackord och förväntas vara flexibla i hur mycket dom ska arbeta. I utbyte har dom bättre timlöner men kan när som helst kallas in till övertidsarbete eller helt enkelt inte få jobba alls.

Fackbasen på Porsche, Uwe Hück, beskriver sin VD på ett träffande, men kanske mindre smickrande sätt än finansjournalisterna på the Wallstreet journal. “Han [Weideking] är så snål, att på andre advent tänder han ett ljus och ställer sig framför spegeln.”

Idag är Porsche världens mest lönsamma bilföretag och det är inte konstigt att dom kan köpa VW som inte “lever upp till marknadens krav på lönsamhet”.

Kära Scaniaarbetare!
Det spelar ingen roll vad Volksvagens VD säger. Han är snart historia i alla fall. Du kan se dig om efter ett nytt jobb redan nu. Dr Wiedeking är här med die endgültige lösung.

Klicka här för att dela med dig på Facebook.

Läs mer om Wendelin Wiedeking, Porsche, Volkswagen, Scania, Investor, motor, Bilar, Lastbilar, Tyskland, Facket och om de Största varslen genom tiderna

På konflikt: Vida Latina om upptrappning mellan Ecuador och Colombia, Marcusen är tillbaka efter en lång tids tystnad och han är argare än på länge. Läs även Redundans

Sedan den morddömde läkarstudenten kom in på KI har det förts en debatt om lämpligheten att dömda brottslingar läser på vissa universitetsprogram. Min grundinställning i frågan är att utbildning ska vara öppen för alla oavsett bakgrund och att en högskoleutbildning först och främst leder till en akademisk examen, oavsett hur yrkesinriktad den är. Därför bör ingen förvägras en högskoleutbildning oavsett bakgrund. Det är sedan upp till arbetslivet att avgöra lämpligheten och där kan jag tänka mig lagstiftning.

Men nu har det alltså hänt. Ett litet men till synes obetydligt steg har tagits på vägen utan att det vållat någon uppmärksamhet.

Förra veckan klubbade riksdagen igenom en lag som utökar gruppen som ska kontrolleras mot belastningsregistret. Det handlar om personal som jobbar med barn och lagstiftaren har valt att utöka gruppen att innefatta lärarstudenter, det rapporterar Riksdag & Departement i sin nätupplaga.

Vad innebär då detta? Kommer studenter som läst 2 år på lärarutbildningen att sparkas ut? Ja, om man ska följa lagen. Men då står högskolelagen och högskoleförordningen mot denna nya lag. Studenter kan inte förvägras utbildning om de redan är i systemet. Följden kommer att bli att registerutdrag måste krävas vid antagning. Man kanske ska lägga till en kryssruta på studera.nu där man får kryssa i om man är pedofil eller inte? Skämt å sido; enligt den nuvarande lagen om personer som arbetar med barn får man inte kräva utdrag innan man erbjudit anställning. Ska det samma gälla antagna studenter? I sådana fall står antagningsbeskedet, som är ett beslut som är näst omäjligt att upphäva, mot den nya lagen.

Lagstiftaren har tänkt, eller inte tänkt och skapat ett problem som kommer få oanade konsekvenser och kanske även leda till större problem än det man försöker komma åt. Ska man stänga Sveriges största utbildningsprogram för alla som har dömts för sexualbrott, grova våldsbrott eller barnpornografibrott? Lagen ska skydda barnen, men vad händer om en person, som dömts och sonat sitt brott vill läsa till lärare för att han eller hon vill jobba med vuxenutbildning? För att ta ut en examen krävs praktik och den kan man inte längre få som dömd brottsling.

Var ska detta sluta? Fler kontroller och utspärrningar? Vilka utbildnigar ska kommer att innefattas? Snart kommer halva högskolesektorn vara stängd för före detta brottslingar. Skapar vi ett samhälle där man förnekas en andra chans i livet?

Är det någon annan som tycker att det är något galet som är på väg att hända? Var är lärarfacken? Var är högskolesektorn? Det krävs en debatt och inte bara en massa oreflekterad lagstiftning!

Klicka här om det var intressant

Klicka här för att dela med dig på Facebook!

På konflikt: Petter Partikulärt, Redundans, Under täcket, Slutstadium, Akuhujan, Vida Latina, Kim Müller

Andra bloggar om lärarutbildningen, högskola, universitet, pedofiler, högre utbildning, Riksdagen, Regeringen, lagar eller Politik

Just nu råder det Amerikafeber i världen, vem har kunnat undgå detta? Blir det Hillary eller Obama? Vad händer på Republikansidan? Men vem bryr sig, dom har ju ingen chans ändå. Eller? Den som gillar storstilad dramatik håller tummarna för att Michael Bloomberg ska kasta sig in som partilös vilde mitt i alltihopa och sopa banan med de båda andra i ett rafflande triangeldrama. All denna uppståndelse finns naturligtvis naturliga skäl. USA har en stor påverkan på oss i Europa, inte minst ekonomiskt och sen är det en jäkligt bra show också!

Men proportionerna är lite förvrängda, speciellt i ljuset av en mycket viktigare händelse för oss här hemma. För Sverige är USA ekonomiskt sett inte mycket viktigare än Norge och definitivt inte viktigare än Tyskland - den i särklass största marknaden för svenska exportvaror. Politiskt sett är inte USA heller så väldans intressant för Sverige och än mindre är så fallet tvärt om. Jag menar, ett stabilt, halvsocialistiskt land vid världens ände utan större betydelse ligger långt under den amerikanska politiska radarn oavsett om Fredrik Reinfeldt gillar Obama eller inte. Och nu när den store hegemonen är på dekis och en ny reser sig i Öst, vadan denna uppståndelse för fjolårets modellnation i Sverige, vi som är så tredkänsliga med H&M och HDTV och allt? Om man antar att OS i Peking inte kommer leda till fria val i Kina till nästa sommar borde alla politikintresserades blickar istället riktas mot London, Berlin, Bryssel och Paris. För det är där det händer de närmaste 18 månaderna. Två viktiga val, varav det första får plats i detta blogginlägg.

Enligt Lissabonfördraget från i December ska Europeiska ministerrådet ha en president på 2,5-årsmandat från och med nästa vinter. Med andra ord ska EU - världens största ekonomi - få sin första president om mindre än ett år och han eller hon blir inte ens folkvald. Just nu lutar det åt att denna president heter Tony Blair.

Samme Tony var i Frankrike för en knapp månad sen och hälsade på sin nyfunne vän Nicholas Sarkozy på densammes partikongress. Då höll den förre brittiska premiärministern (numera bankkonsult, jmf G Persson et al 2007) ett långt anförande - på franska - till den församlade skaran tills tungan blev brun och den franska presidenten var inte sen att backa upp Blair i hans inofficiella kandidatur till presidentposten.

Vem är då Blair? Utan att göra en djupare analys av hans politik kan man väl säga att han och hans idé om new labour är ungefär som Fredrik Reinfeldt och Nya Moderaterna men inkommen genom vänsterdörren och istället för ett högerspöke som Göran Hägglund i släptåg har man en och annan Ohly med foten i dörrglipan in till finrummet.

Men framför allt är Tony inte höger. Eller vänster. Han är framåt. Tony tycker att skiljelinjen i politiken går mellan de som tittar framåt (good) och de som tittar bakåt (bad). Han har genom att införa en zäta-axel i politiken helt enkelt lyckats slå två flugor i en smäll, nämligen att kasta av sig historiens ok och dekonstruera klasskampen på en gång. Postmodernare politiker kan man leta efter med ljus och lykta, men det är oerhört fördelaktigt om man ska bli President i Europas förenade studentkårer.

Tony personifierar den nya mittenpolitiken. Personifierar är ett mycket bra ord i sammanhanget för fokus ligger på personen och inte på någon slags ideologi. Men att personifiera innebär inte ens längre att vara ett föredöme eller ideal eller budbärare för en ideologi, utan nu är det att vara unisex-one-size-fits-all-politiker ända in i märgen. Och det är Tony.

Det vore djupt olyckligt om vi fick en bred mittenpolitiker som president. Bred politik = Ingen polemik = Ingen dynamik (eller dialektik heller för den som är marxist). Det kommer inte bli framåt för fem öre om vi väljer Tony. Inte bakåt heller. Det kommer bli som det är idag med en behaglig glidning ditåt mark(nad)en lutar.

Carpe diem Tony och lycka till! Du kan glömma min röst, fast jag får ju ändå inte rösta så det skiter du väl högaktningsfullt i.

Om du tycker att EU-val (glöm inte parlamentsvalet 09) är viktiga och att fler borde uppmärksamms tycker jag att du ska klicka här så får fler läsa det här inlägget på intressant.se

Klicka här för att dela med dig på Facebook!

På Konflikt: Slutstadium snittar två inlägg om dagen, Kim Müller, Red Metal, Vida Latina, Syrran och Akuhujan skriver lika intresseväckande som alltid. Konfliktbloggare - Alltid läsvärda- alltid från vänster. konflikt.wordpress.com

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Tony Blair, Nicholas Sarkozy, Fredrik Reinfeldt, EU, USA, Europa, Presidentvalet, Demokrati eller Mittenpolitik

Indonesiens förra diktator Suharto är död. Han dog på söndagen, 86 år gammal, efter en tids sjukdom. I 32 år styrde över indonesien men 1998 störtades han efter att folket inte äntligen fått nog av hans korrupta och hänsynslösa politik.

Men hans styre var inte helt utan förtjänster, skriver New York Times. Och det gör mig så jävla arg. Det är som när Natan Shachar på DN skrev om Pinochets fina ekonomiska politik. Det kallas “Han ledde landet in i ekonomisk stabilitiet” när det borde stå: “Han tog stora lån av IMF och lät sälja ut alla statliga tillgångar till vrakpriser ” Det står “Han ökade utländska investeringar” när det borde stå: “Han kuvade fackföreningar och lät sitt folk slava i sweatshops till världens lägsta löner för utländska klädföretags räkning”.

Suharto ledde ett fattigt land till ruinens brant. Han dödade någonstans mellan 500 000 och 1 000 000 politiska motståndare under sina 32 år vid makten. Hans eget öde blev 15-30 miljarder dollar i personlig förmögenhet enligt FN.

Om ekonomin växer för att folket är rättslösa och de som vågar säga emot dödas är det inte en förmildrande omständighet. Det är tvärt om en skam att det internationella samfundet ser genom fingrarna med sådana otroliga brott mot mänsligheten bara för att det gynnar deras ekonomiska intressen.

Det gör mig beklämd och ledsen att journalister skriver så, bara för att aset råkar vara kapitalist. Det är skamligt och en skymf mot alla och envar som förlorat sina liv eller sina familjer och vänner.

Jag blir nästan sugen på att skriva: Må han brinna i helvetet…

Klicka här om det var intressant så får fler läsa.
Andra bloggar om: Politik, Indonesien, Suharto
Om Suhartos död i Svensk media: DN ,DN2, SvD1, SvD2, SvD3, Aftonbladet

På konflikt:

Akuhujan skriver om samhällhets syn på våldtäkt och dess offer. “Flickan och skulden” samt “En riktig våldtäktsman” borde var man läsa. Jag mådde sjukt dåligt av dom böckerna och funderade på vad jag är för läskig typ egentligen. Att vara man är att vara en potentiell våldtäktsman. Inte en insikt man smälter så lätt….

Kim Müller uppmärksammar att det är 90 år sedan finska inbördeskriget, Red Metal om solidaritet, På slutstadium fortsätter debatten, Syrran undrar om män kan vara feminister och Vida Latina om den absurda situation som uppstår när hyror “marknadsanpassas”

2008 kommer att bli en dyr affär för svenska folket. Medan Bolåneinstitut efter bolåneinstitut går omkull världen över som Northern Rock i England och nu senast igår Hypo Real Estate i Tyskland är det bara en tidsfråga innan verkligheten hinner ifatt oss i Sverige också. De flesta länder i världen börjar skruva ner sina förväntningar för det kommande året och kapitalismen visar än en gång sin oförmåga att hantera sin starkast inneboende drivkraft; jakten på större vinster.

Det är det faktum att banker och bolåneinstitut, börshajar och fastighetsmäklare i sin ständiga jakt efter mer pengar och större vinster hela tiden förflyttar gränsen för vad som är hållbart framåt och uppåt. Trots att de är väl medvetna om att där finns bara en sol som bränner vingarna.

Det är girigheten som gjort tiotusentals personer som inte borde ha fått ett lån till husägare. Det är jakten på högre arvoden som skapat lockpriser, riggade budgivningar och familjer i lånefällan på bristningsgränsen av vad de klarar av. Det är spekulation i osäkra bolån som fått hedgefonder att gå bankrutt och miljarder i besparingar och pensioner att gå upp i rök. Inte undra på att folk flyr börsen. Dels är den oberäknelig och dels har man inga pengar kvar när amorteringen äter upp halva lönen.

Nu har korthuset börjat att rasa. Hittills har det sköra bygget stått emot skakningarna men nu börjar det på riktigt. Det kommer att rasa av en enda enkel andledning. Alla vet att det kommer rasa. Kapitalismens käpphäst nummer zwei: Den självuppfyllande profetian. Ingen tror längre på stigande huspriser. Ingen tror på lägre räntor (trots att Bank of England sänkt sina styrräntor fortsätter boräntorna att stiga här på andra sidan kanalen). Ingen tror på högre tillväxt. Men alla tror att det kommer gå åt helvete. Vilket det med största sannolikhet kommer att göra. Och det med besked.

Om vi kan vara överens om detta, då är frågan: Vad ska vi göra sen?

Ska vi

A. Släta över det hela, städa upp efter finansvalparna genom att öppna skatte-kistan, låta vanliga människor gå från hus och hem och sedan sparka igång hela karusellen igen med en riktig stor härlig avreglering av, ska vi slå till med Militären? Ingen i statsförvaltningen verkar vilja ha kvar försvarsmakten och defence är det nya IT som vi brukar säga i Texas.

eller ska vi

B. Inse att kapitalism är en återvändsgränd, att den alltid kommer att gynna de rika och redan etablerade och med jämna mellanrum skapa kraftiga konvulsioner i ekonomin som slår sönder det lilla välstånd som den fattiga delen av befolkningen lyckats tillskansa sig. Och istället för “omstart” ropa “revolution” när föreställningen är över?

Detta är inte IT-krashen. Det var mest bara stålar. Nu är det hus och hem som gäller. Det kommer att märkas på ett helt annat sätt och det är 80-talisterna, 70-talisterna och till viss del 60-talisterna som kommer att drabbas hårdast. Det är vi som har topplånen på våra första bostäder. Det är vi som inte har tillsvidareanställningar och som kommer bli ut-LAS-ade. Your soul may belong to Jesus, but your ass belongs to Baltic inkasso.

Trots tragiken i det hela kan vi på vänsterkanten låta detta tillfälle gå oss ur händerna som vi gjorde under 90-talet (jag var knappt född men ändå). Vi måste organisera oss och visa på att systemet som det ser ut idag inte funkar. Greed är inte good utan slutar i kaos. Socialismen måste åter stiga fram som ett trovärdigt alternativ till kapitalismen och denna gång ska det inte bli någon chockterapi för vår del. Men risken är stor att vi står där om ett år med brallorna nere och en Statsminister som säger “Vi har inte råd”, “Skatterna ska sänkas för att stimulera ekonomin”, “flexicurity är räddningen” och “Vården måste privatiseras”. Därför är planering och förberedelser viktigare än någonsin för att möta hotet.

2009 och 2010 kommer att bli ett gyllene tillfälle för förändring. A eller B? Chockterapi eller Folkets revansch? Det är upp till oss och vi måste börja förbereda oss redan idag. På arbetsplatserna, på universiteten och högskolorna, i skolan och på gatan. För något omval lär det inte bli tal om men det kommer heller inte att krävas. Kampen kommer föras där den egentligen trivs bäst. Och det är inte på helgeandsholmen.

Konflikt: Kim Müller skriver läsvärt om indelning av arbetstagare i lojalitetgrad mot arbetsgivaren. Är du en ambassadör eller är du förlorad? Red Metal berättar att maskande kan vara bra för gruppkänslan och tipsar samtidigt om maska.nu. Syrran uppmärksammar uppmärksammade antirasister i Uppsala medan Slutstadium och en Sd-politiker inte är överens om vad som gör en svensk till en svensk och en terrorist till en terrorist.

Klicka här om det var intressant så får fler läsa!
Klicka här för att dela med dig på Facebook!
Andra bloggar om: Politik, Alliansen, Bolån, räntan, riksbanken, fastighetsmarknaden, sub-prime eller socialism

Då var det dags igen!

Nu föreslår man lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam. Samtidigt kontrar reklambranschen med att instifta ett eget råd och hoppas på att det ska förhindra lagstifting.

Vi har hört och sett det förrut. Men minnet är kort hos svenska liberala politiker verkar det som.

Vad hände när näringslivet skulle sköta jämställdheten i bolagsstyrelserna?

Vad hände med näringslivets etiska råd och riktlinjer som kom efter skandia och revisionsskandalerna?

Varför funkar inte Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminerande reklam (ERK) med 20 år i branschen?

I Sverige handlar det om jämställdhet. I andra länder, hör och häpna, har tobaksbolagen skapat egna etiska kommittéer för upplysning till ungdomar om farorna med att röka. I gengäld så lagstiftar inte dessa, oftast fattiga länder, i frågan. Och vad händer? Jo man kommer fram till ganska plumpa kampanjer mot rökning. Vad skulle du göra som rebellisk tonåring om du fick se det här?

Det är inte lika uppenbart i Sverige men ni fattar galoppen. Branschegna kontrollorgan är bara fernissa. Det är till för att man vill undvika lagstiftning. Det handlar om “the bottom line” och det är att sex säljer.

Klicka här om det var intressant så får fler läsa!
Klicka här för att dela med dig på Facebook!
Andra bloggar om: Politik

Cynismen når nya höjder när marknaden ska försvaras i det nya året. Världsbankens ekonomiska prognos för 2008 innehåller bland annat fortsatt höga världsmarknadspriser på spannmål på grund av att det börjat användas till biobränsle istället för mat. 240 klio majs blir 100 liter etanol eller mat i ett helt år för en person. De kapitalstarka har företräde till varorna som vanligt. Följden antas bli svällande magar och fyllda tankar, för att travestera den gamla scoutvisan.

Men trots att man iskallt räknar med hungersnöd slår banken fast att ingen stat som avreglerat matpriser bör återinföra prisreglering. “Framgångsrika reformer skulle vara ogjorda och skicka negativa signaler till den privata marknaden” säger man i rapporten. Det känns som vi har hört detta förrut. Fattiga länder ska avreglera hela sin ekonomi och pliktskyldigast skriver man att de rika borde göra samma sak. Det funkar helt enkelt bätttre om den osynliga handen matar folket, menar Världsbanken. Istället för prisreglering och att bygga upp matreserver ska man jobba med finansiella instrument för att “hedga” [sic] bort problemet. Om inte hedging är att sätta en marknad ur spel så heter jag Paul Potts.

Vad som verkligen borde göras är att vi i OECD-länderna tog vårt ansvar visade vägen. Vi kan inte begära att de fattigaste länderna ska gå i första ledet som kanonmat i det globala reformarbete inom jordbrukssektorn som är essentiellt för någon typ av global rättvisa. Det reformpaket som antogs 2003 leder ingenstans i den här frågan. För vår del handlar det om högre priser på mat och kanske en marginellt ökad arbetslöshet i den ganska lilla del av befolkningen som ägnar sig åt jordbruk. I Afrika innebär en avreglering före vi gjort något åt vår inhumana politik risk för svält och total kollaps av den inhemska matproduktionen. Något som skulle kosta både pengar och liv. Men sen när var ett liv i afrika värt något? EU lägger 53 miljarder Euro på jordbruksstöd medan alla EU-länder tillsammans lyckas uppbåda 47 miljarder i bistånd varje år. Uppenbarligen är vår köttkonsumtion viktigare än att fattiga länders invånare ska få äta sig mätta.

För övrigt är min analys att 2008 blir året då spriten hamnar i fokus. Vin och Sprit kommer att säljas och EU kommer att sitta med skägget i brevlådan i Etanolfrågan klämd mellan rödnästa bönder och arga konsumenter med nyköpta bilar och världens dyraste bränsle. Detta är året då Vladimir Putin blir despot på riktigt och kanske lyckas få ryssarna att sluta dricka rakvatten. Axén Ohlin tar sig ett järn för mycket igen och valfri annan moderat springer hem med barnvagnen. Men, som sagt. Att folk svälter ihjäl i Afrika för att vi bränner deras mat. Det är oklart om det får plats i tidningen när Victoria och Daniel ska gifta sig.

Hela rapporten från världsbanken finns att läsa här

Klicka här om det var intressant så får fler läsa!
Klicka här för att dela med dig på Facebook!

Konflikt: Vida Latina är tillbaka med kommentarer om sydamerika, Slutstadium har kollat sin partitillhörighet och fått ett halvt orimligt resultat, Kim Müller funderar om farliga yrken ger sammansvetsade fackföreningar och stark kåranda som kan användas till både gott och ont. Redundans skriver som vanligt väldigt intressant, denna gång om magasinet NEOs kommande utspel mot ABF.

Andra bloggar om:Politik, Eu, Jordbruksstöd, USA, OECD, Världsbanken, Afrika, Etanol, Sprit, Biobränslen, Miljö och Bistånd

Bushadministrationen har lagt ett nytt lagförslag som ytterligare skärper definitionen av terrorism till att även omfatta vanliga medlemmar i proteströrelser, det uppger Le Monde Diplomatiques norska upplaga.

Det nya lagförslaget heter “Violent Radicalization and Homegrown terrorism Prevention Act (HR 1955)” och har redan godkänts av kongressen och altså nu väntar på senatens och presidentens godkännande. (för övrigt är govtrack.us en grymt bra sida)

Denna lag är en vidareutveckling av the patriot act från 2001 och siktar in sig framförallt på, som namnet så fint beskriver, hemmaodlad terrorism.

Problemet är att definitionerna är så vida i lagförslaget att flertalet personer höjer ett varnande finger. Bland annat sa advokaten Kamau Franklin i en intervju med Democracy Now följande

“The broad definitions allow for new laws that can be passed. that can basically equate social justice activism and civil disobedience to terrorism in some ways. So in the past if someone got charged for blocking the street, there were charged with disorderly conduct, or obstruction of governmental administration. Now, after this commission is done, if new laws are passed, with the broadness of the definitions, the Feds can now say “well, wait a minute, you threatened the use of violence or threatened the use of force. And that by itself can mean that we can now charge you with federal terrorist crimes because we do not agree with the type of demonstration that you were doing, we don’t agree with the point of view that you were having”.

Han fortsätter med att peka ut vissa grupper som mycket väl kan drabbas av denna lag, bland annat anti-globaliseringsaktivister och djurrättsaktivister.

USA har gått från att vara “the land of the free” till att stifta lagar som skulle ha satt Martin Luther King på Guantanamo Bay. Man kan undra om det någonsin kommer att ta slut.

Läs hela artikeln i le diplo här
Läs hela intervjun med Kamau Franklin mfl här

Klicka här om det var intressant så får fler läsa!
Klicka här för att dela med dig på Facebook!

Konflikt: Syrran kommenterar sjuknärvaron i arbetslivet, Red Metal skriver mycket intressant om den ökande missnöjet bland arbetarklassen i Kina, Kim Müller om chefen på jobbet, Slutstadium har fått en debattartikel publicerad och akuhujan packar.

Andra bloggar om:Politik, USA, Bush, Mänskliga rättigheter eller Guantanamo

“Norrmännen är ju egentligen den sista Sovjetstaten”, sa en mindre nogräknad minister en gång i tiden. Om det var sant 1999 så är det definitivt inte så längre. “Norrmännen är ju egentligen den första kapitaliststaten” är ett väl så riktigt påstående, på ett lite annorlunda sätt. I alla fall om man skådar in i framtiden…

Alla stater har tillgångar och skulder. Lägger man ihop dom så får man en så kallad nettoskuld, som för till exempel Sveriges del är negativ, det vill säga; vi har mer tillgångar än skulder. Ett mer passande namn är med andra ord en nettotillgång. (Ingen statsskuld med andra ord om du trodde det) Att en stat har stora nettoskulder är normalfallet. Skulden brukar delas upp i inhemska skulder (t ex statsobligationer där staten lånar av folket) oc Utlandsskulder (Där staten lånar av tex IMF). Nettoskulden varierar från år till år eftersom stater lånar för att parera nedgångar i ekonomin och betalar tillbaka när det är gladare dagar. Den berömda skuldfällan som vi alla i Sverige är hjärtligt vettskrämda för är normalfallet i de flesta länder. Den genomsnittliga statsskulden idag är ungefär 42% av BNP i OECD vilket kan jämföras med de värsta krisåren på nittiotalet då Sverige hade en nettoskuld på 27%. (1)

Idag finns en liten skara rika länder med större tillgångar än skulder. Sverige, Luxemburg, Sydkorea, Finland och så Norge. Norska staten har nettotillgångar på 167% av BNP, mer än något annat land i OECD någonsin haft.

2006 startade den så kallade Statens pensjonsfond i Norge och denna är en fortsättning på Statens petroleumsfond och Folketrygdfondet. Det är en fond som de flesta i Norden känner till och som är en källa till mycket avund bland de andra länderna. Norge har valt att ackumulera vinsten från sin, av staten kontrollerade, oljeproduktion i denna jättelika fond som i dagsläget har tillgångar på nästan 2000 000 000 000 (två tusen miljarder) norska kronor. Varför gör man på detta vis? Jo det finns flera anledningar men den främsta är att Norge försöker göra sig oljeoberoende redan nu genom att separera off-shoreverksamheten och fastlandsekonomin. Inte för att det går att göra fullt ut men man har ändå lyckats ganska väl. (2) Norges ekonomi går på olja, men skulle den ta slut eller efterfrågan försvinna kommer inte landet skickas tillbaka till stenåldern. Kraftiga prisförändringar på olja eller kurssvängingar upp eller ner mot dollarn ska inte heller dra med sig den totala ekonomin. Därför har Norge valt att ta vinsten från oljan och skicka pengarna utomlands så att investeringarna ska “kunne vaere til glede for mange generasjoner fremover”

Norge är som ni vet en ganska liten ekonomi och hade Norska staten tagit vinsten och plöjt ner i Norgska företag så hade man antagligen skapat en investeringsbubbla - som slutat i en kris djupare än gropen i Johan Staël von Holsteins haka. Alternativt skulle man kunna förstatliga alla bolag i Norge. Det är också ett alternativ förstås som vi kommer till lite längre fram. Men nu var det inte Sovjetstaten Norge vi skulle tala om.

Som sagt - alla pengar flyttar utomlands. Pensjonsfonden investerar i 42 olika länder och handlar med 31 olika valutor. (3) Mer och mer pengar förs till varje år och Enligt Norges Banks senaste prognoser kommer fondvärdet fördubblas och nå 4 351 300 000 000 NOK 2015. (4) Det är så många nollor att man inte tror att det är sant. Det är ungefär dubbelt så mycket som Sveriges BNP är i dagens värde och växelkurs. Man skulle alltså kunna stänga av Sverige i två år. Inte en vara, inte en tjänst, inte en import eller export och inte en skattekrona. Nada.

Vad får det här för konsekvenser för Norge? Jo. Avkastningen på den här utlandsfonden har varit i snitt 6,6% per år sedan 1998. Det är 290 miljarder om året 2015.

Det är nu man kan börja göra beräkningar på huruvida Norska folket kan sluta arbeta och skapa en permanent tjänarklass av gästarbetare och genom att behålla det relativt höga skattetrycket kan förse alla Norska medborgare (dock ej gästarbetarna) med allt från bostad till sjukvård. Hux flux har varje Norrman blivit kapitalist på riktigt. Man äger produktionsmedlen och lever på räntan. Men detta scenario blir helt orimligt då det är en kollektiv kapitalism där alla äger allt gemensamt men ingen jobbar. Dessutom finns ingen möjlighet för någon medborgare att sko sig mer än någon annan på att vara kapitalist. Eftersom resurserna är jämt fördelade och alla har det lika bra så lever man per definition i en socialistisk utopi - inte i en kapitalistisk stat. Detta fenomen som uppstår där alla är utsugande kapitalister och statssocialister på samma gång döps härmed till Bruntlandparadoxen efter Norges förra statsminister och WHO-chef som sedemera sålt sig till Pepsi Co.(5)

Detta scenario är väl ett av de mindre troliga även om jag, som är från gränsen till Norge, vet att det är där man hamnar tillslut. Som gästarbetare. Kanske är det ändå en möjlig väg att gå…

Troligare är dock följande:

I framtiden jobbar vi alla för Norge!
Tänk dig själv. Du står där på fabriken ute på Hisingen och jobbar vid bandet för en sketen lön till ett bolag som ägs av…. Norska staten. Du tar spårvagnen in till stan efter skiftet och sätter dig ner på en pub vid järntorget och dricker en riktig svensk pilsner - Falcon (ägs av Carlsberg som ägs av Norska staten.) Du kliver in i din lägenhet som du köpt för dyra pengar med ett lån taget i den Danske Bank (som ägs av Norska staten) och sätter dig och tittar på TV3 (som ägs av MTG som ägs av Kinnevik som ägs av Norska staten) . Så fortsätter ditt liv. Är du sur över att nya moderaterna tar en tredjedel av din lön i skatt? Tänk då på att resten tar Norge.

Tror du mig inte? Den 15 november i år var hela svenska börsen värderad till 4013 miljarder SEK. Då skulle norrmännen ha kvar 10% att slänga in i dricks till sin mäklare.

Norge blir den första staten i världen som också är en fulländad kapitalist. Om man ser stater som individer i ett samhälle för att göra det enkelt:

Av dessa tvåhundra stater jobbar alla så att svetten lackar i ett samhälle som kallas jorden. Vissa jobbar mer och andra mindre. De flesta individer har delar som inte jobbar alls (till exempel blindtarmen på Sverige som kan illustreras av Peter Wallenberg och Stefan Persson). Men som hel organism jobbar alla. Alla utom en.

Javisst! Inte är det bara omoraliskt av Norge att göra på detta vis, man förstör miljön också!

Därför föreslår jag följande strategi för Norska staten:

1. Sluta producera olja! (Eftersom ni är världens 3:e största exportör efter Ryssland och Saudiarabien skulle ni skicka oljepriset i taket om ni la av vilket skulle skynda på processen att byta till hållbara energikällor)
2. Köp upp och förstatliga alla bolag i Norge
3. Gör det samma med Sverige när ni ändå är igång
4. Riv upp 1905 års beslut om unionsupplösning ensidigt
5. Invadera Sverige (Akta er för vårt försvar - Det kanske finns kvar 2015 trots allt (6))

I fyra enkla steg har vi lyckats skapa allt som Rudolf Meidner bara vågade drömma om. Som bonus blir Birger Schlaug och alla gröngölingar sjukt nöjda!

En revolution - sanna mina ord!

Klicka här om det var intressant så får fler läsa!
Klicka här för att dela med dig på Facebook!

Andra bloggar om: Norges världsherravälde, Wall Enberg, Unionen, Oscar II, Gro Harlem Bruntland, Pepsi, Oljekris, OECD och annat lattjo på bloggar.se